När jag har mediterat, andats, sträckt och svettats i 90 minuter skymtar jag Guds ansikte, den oändliga kärleken som bor i mitt hjärta. Ibland är yogan bara en så underbar och total upplevelse! Yoga betyder ju förening; förening av kropp, själ och tanke, men också förening med Gud.

I måndags när jag cyklade hem från passet upplevde jag fullständig harmoni och balans, och det är väl precis det som är meningen med yoga?  Jag undrar varför den där upplevelsen plötsligt infinner sig? Är det för att det inte gått en månad sedan jag yogade sist? Eller var det den stundande fullmånen? Kanske Kims (yogalärare på Studiofrid) kloka inledande ord satte mig på spåret och skapade förutsättningarna för en större upplevelse:

As a single footstep will not make a path on the earth, so a single thought will not make a pathway in the mind. To make a deep physical path, we walk again and again. To make a deep mental path, we must think over and over the kind of thoughts we wish to dominate our lives.

Citatet av Henry David Thoureau blev en kraftfull intention, övertygelsen om att tankar blir ting, det vi tänker sker.

Namaste

Anna

Liknande artiklar: